Lösenordsskyddad: Överst.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Surtant.

Arbetsvecka två. I morse när jag höll på att göra mig och små i ordning för att åka till förskola, fritids och jobbet så fick jag ett SMS. Assistenten kommer inte. Måste vabba.

Jag tänkte att jag ska försöka ta det med jämnmod. Det går ju inte att göra något åt det. Bara att stanna hemma och assistera. Jobba hemifrån mellan ”lyfta armarna över huvudet”, ”lägg vänstra benet över det högra”, ”ta upp mitt huvud”. Andas in genom näsan och ut genom munnen. Jag ska bli bättre på det. Att acceptera det. Så tänker jag åt mig själv. Vad gör väl det om hundra år?! Sånt.

Klockan är kvart i elva nu och jag har fortfarande inte lackat ur. Men det är många timmar kvar innan nästa assistent, förhoppningsvis, kommer.

Jag kan inte svara på vad det är som gör mig mest irriterad. Att jag gör saker som fjortonåringar klarar. Att jag är närmre en fjortonåring än vad som är brukligt. Att fjortonåringar och föräldrar biologiskt ska gå i klinch en smula. Att jag blir tvungen att göra som han vill. Att jag inte är fri att göra som jag vill. Att det kommer så tätt inpå. Att jag gjort detta i så många år och att jag ska göra det i små många år. Till.

All is good.

Sommaren har varit bra. Vi har varit bra.

Vi har varit på stugbonanza.

Vi körde via korvfoodtrucken i Ängelholm och Kullens fyr ner till Ystad. Vi var hemma hos min störstebror på kvällen, första gången på något decennium ungefär. Det var fint och jag gillade det. Jag gillar min brorsa. Sen sov vi i en yttepyttestuga på campingen. Morgonen därpå sopade vi bort alla spår av oss och åkte till färjan som i sin tur tog oss till Bornholm.

Stugan på Ystad Camping.

Vi stannade fyra nätter i Allinge på norra Bornholm. Vi hyrde in oss i semesterbyn, en liten trea precis lagom för familjen när den består av de två äldsta och de två yngsta. Vi är inga återvändare men just här har vi faktiskt varit tidigare, för fyra år sedan. I området finns en hopplimpa, en lekplats och en pool. Ett stenkast bort ligger den finaste stranden. Perfekt för barnen. Vilket betyder äkta semester för föräldrarna. E hittade redan första dagen en kompis, dagen därpå kom O hem och sa att han hittat en lillebror. De båda syskonparen blev väldigt förtjusta i varandra.

Stuglängan i Allinge..

Vi varvade sevärda dagsutflykter med att gå till stranden, äta ute och hänga på vår lilla uteplats. Spela sänka skepp och dricka lakritslikör, lyssna på texten till skillingtryck. Låta vinden virvla i håret, sila sanden mellan tårna, njuta fläsksteksburgare och öl i hamnen. Bestiga naturen, titta på karamellkokning och se små färgglada byar klättra på klipporna. Sånt.

När vi kom tillbaka till Sverige så åkte vi raka spåret till nästa stuga. Fyra bäddar i en campingstuga på Ivön. Min mans släktingar hade just parkerat sig där. Vi stannade i två dagar och badade, åt glass, hyrde en trampbåt med rutschkana, fiskade, promenerade och grillade halvfabrikat och färdigmarinerat. Vi betedde oss som om det var det mest naturliga i hela världen att förvänta sig strålande solsken till varje aktivitet!

Stugan på Ivö.

När vi lämnade Ivön körde vi inom Ronneby och Kristianopel innan vi kom till sommarens fjärde och sista stuga: hemma hos mina föräldrar. Vi fiskade, var ute med roddbåten, åkte till grannbyn, åt och drack gott. Barnen landar fort i sina morföräldrars fikamönster och förväntar sig kakor och efterrätter tre gånger om dagen.

Mapas stuga på deras tomt.

Dagen därpå åkte vi hem igen. Det är alltid skönt att komma hem. Sluta bo i väskorna, som i början av resan alltid är logiskt organiserade, men som vartefter tiden går alltid blir mer eller mindre motsatsen. Utöver att tvätta sig själv och allt man haft med sig på resan, så brukar alla resor också avrundas med en känsla av att man behöver renas inuti. Äta nyttigare och med mer sallad, dra ner på drinkarna och vara lite på egen hand.